AI-fotoCitrus- och citrongräsmargarita
En uppfriskande margarita smaksatt med citrongräs, ingefära och lime.
Märkningen tas fram automatiskt utifrån ingredienserna och kan bli fel. Kontrollera förpackningen om det är viktigt för dig.
Ingredienser
- 1 st Citrongräs finrivet
- 20 g Ingefära finriven
- 15 g Glukossirap
- 75 g Socker
- 2 st Lime ekologisk, för saften
- 75 g Vatten
- 4 msk Citrongräs- och ingefärssirap
- 60 ml Tequila
- 1 st Lime ekologisk, saft från halva, resten i klyftor
- 1 st Isbitar
Gör så här
Lägg finrivet citrongräs, ingefära, glukossirap, socker och vatten i en kastrull, låt koka upp och låt sjuda tills sockret är helt upplöst.
4 minLåt svalna i kastrullen, tillsätt limejuice och sila sirapen genom en finmaskig sil.
15 minLägg citrongrässirap, tequila, limejuice och is i en shaker och skaka.
Servera i ett glas fyllt med is, med en limeklyfta.
1 min
Det här är en margarita som bygger sin karaktär på en egen sirap, inte på en färdig triple sec. Hela poängen är att dra ut olja ur citrongräs och ingefära med värme och socker, och sen balansera den sötheten mot syra och sprit i skakaren. Lyckas den, känns drinken skarp och parfymerad på samma gång, inte bara söt-sur som en billig mix.
Det som avgör om det går bra är sirapen i steg ett och två. Kokar du den för hårt eller för länge kokar du bort just det flyktiga, aromatiska som gör citrongräs till citrongräs, och du får kvar bara sötning utan doft. Sjudning, inte kokning, är ordet att hålla fast vid.
Vissa säger att man kan koka sirapen hårt för att spara tid. Nej, för det är just den rofyllda sjudningen, bubblor som knappt syns, som gör att citrongräsets oljor löses ut i vattnet utan att flyga iväg i ångan. Koka den som soppa och du har bara sockervatten med en vag doft kvar i köket, inte i kastrullen.
Känn efter så här: sockret är upplöst när du inte längre hör eller känner korn mot kastrullbotten när du rör. Det är ditt facit, inte klockan. Fyra minuter är en rimlig gissning för en vanlig spis på medelvärme, den punkt där vätskan rör sig men inte forsar, men lita på skeden, inte på minutvisaren.
Citrongräset ska vara finrivet, nästan till en pasta, för att få ut så mycket yta som möjligt mot vätskan. Har du inget citrongräs, ta skalet av en extra lime eller en bit torkad galangal i brist på bättre, men vet att smaken blir en annan, mer citrus, mindre av den gräsiga, nästan tvålaktiga ton som riktigt citrongräs ger. Ingefäran river du av samma skäl, fint, med skalet kvar om roten är fast och fräsch, för skalet bär mycket av skärpan.
Glukossirapen är inte bara för sötningsgrad, den håller sirapen len och förhindrar att sockret kristalliserar när den svalnar. Saknar du den, byt mot lika mycket vanligt socker, resultatet blir en aning mer benäget att bli sockrigt i kanten med tiden, men det märks inte på en kväll.
Limen ger syran som balanserar allt sött från sirapen, och den ekologiska varianten är viktig här eftersom skalet (indirekt, via oljorna som sitter nära skalet) påverkar smaken av saften. Har du inte ekologisk lime, skala den extra noga innan du pressar, så river du inte med dig bekämpningsmedel i saften.
Tequilan är den enda spriten i glaset, inget curaçao eller triple sec här, vilket är ovanligt för en margarita men följer logiskt av att sirapen redan bär all sötma och arom som annars kommer från orangelikören. Det gör drinken torrare och mer rakt på sak.
Ett svenskt kök med vanlig spis klarar steg ett och två utan problem, det är bara en kastrull och tålamod. Tålamodet är själva ingrediensen i svalningen, femton minuter är en gissning på nedre gränsen, vätskan ska vara ljummen, inte het, innan du silar, annars extraherar du ännu mer bitterhet ur skalresterna när du silar i onödan varm sirap.