AI-fotoGratinerad potatis med grädde
En krämig potatisgratäng, bakad i ugn med grädde, ägg och örter tills potatisen är mjuk.
Märkningen tas fram automatiskt utifrån ingredienserna och kan bli fel. Kontrollera förpackningen om det är viktigt för dig.
Ingredienser
- 1 kg Potatis
- 1 st Ägg vispat
- 1 st Lök finhackad
- 1 klyfta Vitlök
- 0.5 l Vispgrädde
- 1 nypa Muskotnöt nyriven
- 1 tsk Timjan finhackad, färsk
- 1 tsk Paprikapulver
- Salt
- Svartpeppar nymalen
- 1 msk Smör till den eldfasta formen
Gör så här
Skala potatisen och skär den i tunna skivor, lägg den tillsammans med löken i en eldfast form smord med smör.
Vispa ägget väl och blanda med vispgrädden till en jämn konsistens.
Tillsätt pressad vitlök och kryddorna, blanda väl.
Fördela blandningen jämnt över potatisen.
Sätt in formen i en ugn förvärmd till 190 grader (varmluft) och gratinera i 60-70 minuter eller tills potatisen är mjuk.
65 minTäck formen med lock eller en omvänd eldfast tallrik om så önskas, så att ytan inte bryns för mycket.
Men räkna då in ytterligare 10 minuters tillagningstid.
10 min
Det här är en potatisgratäng där grädden och ägget lagar potatisen från utsidan in, inte en sås som kokar den. Mekanismen är enkel: tunna potatisskivor ligger i en eldfast form, täcks av en blandning av ägg, grädde och kryddor, och går in i en 190-graders ugn tills vätskan stelnat till ett fast täcke samtidigt som potatisen under har blivit mjuk. Lyckas den, kan du dra en kniv genom formen och få raka skivor som håller ihop. Misslyckas den, rinner allt isär på tallriken eller så är potatisen i mitten fortfarande rå under en redan brynt yta.
Det som avgör utfallet är hur tunt du skär potatisen och hur du läser ugnen, inte klockan. 60-70 minuter är bara en nedre gräns för en normal svensk ugn utan konvektionsfläkt som går jämnt varmt; kör du en äldre spis med ojämn värme, räkna med mer tid och kolla oftare. Testa med en kniv eller gaffel rakt ner i mitten: möter den inget motstånd och går lätt igenom, är potatisen klar. Ytan ska ha gått från blek äggkräm till ett guldbrunt, lätt bubblande täcke, det är koagulerat ägg och indunstad grädde, inte en sås längre.
En myt värd att riva upp: vissa säger att man ska koka potatisen lite i förväg för att "vara säker". Nej, för då tillför du vatten som sedan ska dunsta bort i ugnen igen och du får en vattnig, separerad gratäng i stället för en fast. Rå, tunt skuren potatis som får laga sig i grädden från början är hela poängen med rätten.
Potatisen är basen och ska skäras i verkligen tunna skivor, någon millimeter eller två, inte som till en vanlig potatisbit. Tunt skär du för att värmen och vätskan ska hinna tränga igenom hela skivan innan ytan bränns; skär du tjockt löser du det genom att öka tiden, men då riskerar du en bränd yta ovanpå rå potatis under. En mandolin gör jobbet jämnt, annars går det med kniv och tålamod, och tålamod är här en ingrediens precis som potatisen, inte en bisats.
Ägget och grädden tillsammans är limmet. Ägget koagulerar vid ungefär 70 grader och binder grädden till ett fast nät runt potatisskivorna; utan ägg får du en lös, rinnande gratäng som aldrig sätter sig, för då har du bara grädde som kokar in utan att bli fast. Vispgrädden ger fetthalten som behövs för att potatisens stärkelse ska smälta in i såsen i stället för att separera; mjölk ensam blir för tunn och kan skära sig innan potatisen är klar, så sätt in matlagningsgrädde som kriterium för att hitta ett alternativ, inte vispgrädde specifikt som krav.
Löken finhackad under potatisen ger sötma som bryts ut långsamt i den fuktiga värmen; den bryns inte i formen, den puttrar i grädden, så den ska vara skuren fint nog att inte bli hård och bitter mitt i den mjuka potatisen. Vitlöken pressad rätt i äggblandningen sprids jämnt i hela gratängen i stället för att ge enstaka starka klumpar om den bara hackats.
Muskotnöt, timjan och paprikapulver är inte bara smaksättare, de kompenserar för att potatis och grädde i sig är milda och fettiga; muskoten skär igenom fetet, timjanen ger en grön ton som inte försvinner i den långa ugnstiden, paprikapulvret ger färg på ytan utan att tillföra hetta. Saknar du färsk timjan, kriteriet är en torr, aromatisk ört som tål lång tillagning utan att brännas bitter; torkad timjan i mindre mängd eller rosmarin finhackad fungerar.
Smöret i formen är bara för att potatisen inte ska fastna, inget mer mystiskt än det. Locket eller den omvända tallriken mot slutet är ett verktyg mot en brunare yta än du vill ha, inte en garanti för någon särskild textur inuti; sätter du på det, lägg till de extra tio minuterna, för då går mindre värme in uppifrån och mitten behöver den tiden för att komma ikapp.
Formen räcker till fyra som sidrätt, gärna med en enkel sallad till, för gratängen själv är tung av fett och behöver något syrligt bredvid. Servera den inte till fika, det är en annan måltid helt och hållet, men resterna nästa dag kallskurna på en skiva knäckebröd är faktiskt inte fel.