AI-fotoPenne med sparriskräm
Penne i en len, krämig sparrissås med pistasch och riven hårdost.
Märkningen tas fram automatiskt utifrån ingredienserna och kan bli fel. Kontrollera förpackningen om det är viktigt för dig.
Ingredienser
- 400 g Penne
- 500 g Sparris
- Olivolja efter smak
- 1 klyfta Vitlök
- 50 g Pistaschnötter
- 50 g Hårdost riven
- Salt efter smak
- Svartpeppar efter smak
Gör så här
Skölj sparrisen, skär bort den hårda delen av stjälken och skala bort trådiga fibrer. Skär i stavar eller skivor, lägg topparna åt sidan.
Koka sparrisen i kokande vatten i cirka 2 minuter, häll sedan av vattnet.
2 minHetta upp olivolja i en stekpanna och stek vitlöken gyllenbrun.
Tillsätt sparrisen, spara de flesta topparna till garnering. Låt sjuda på medelvärme i cirka 10 minuter och salta.
10 minKoka upp rikligt med saltat vatten till pastan.
Lägg sparrisen med skyn i mixern. Tillsätt pistaschnötterna och den rivna hårdosten.
Koka pastan al dente.
Mixa några sekunder tills blandningen är jämn och krämig.
Häll tillbaka krämen i samma stekpanna.
Sila av pastan och blanda ner den i stekpannan med krämen. Späd vid behov med lite pastavatten.
Rör om, toppa med de hela sparristopparna och servera genast.
Vad som ändrades
Osten pecorino romano har bytts ut mot Hårdost, en hårdost som är lättare att hitta i svenska butiker.
Det här är en krämsås utan grädde. Sparrisen kokas bara lite, steks i olivolja med vitlök, och mixas sedan med pistaschnötter och ost till en krämig sås som ska klä pastan, inte dränka den. Det som avgör om det lyckas är hur sparrisen behandlas: den får inte bli mos av för mycket vattenkokning, och den får inte bränna i stekpannan. Kokningen är bara till för att göra fibrerna mjuka nog att mixa, stekningen är den som bygger smak.
Vissa säger att man ska koka sparris länge för att den ska bli mör. Nej, för då kokar man bort smaken i vattnet och får en grå, vattnig grönsak. Två minuter räcker för att mjuka upp fibrerna, resten av möreheten och all smak kommer från stekningen efteråt.
Sparrisen är hela rätten, inte bara en ingrediens bland andra. Köp den medelgrov, inte den tunnaste sorten — den tunna blir för slak när den mixas, och den allra grövsta har mer trådiga fibrer att skala bort. Känn efter: en bra sparrisstjälk böjer sig lätt men knäcker inte direkt, det är tecknet på att den är färsk. Den hårda nedre delen tar du bort rakt av, för den blir aldrig mjuk oavsett hur länge du kokar den — det är inte ett fel i receptet, det är anatomin på grönsaken.
Vitlöken ska bara ge smak åt oljan, inte bli huvudsak. Gyllenbrun betyder precis det: guldfärgad, inte brun. Går den för långt blir den bitter, och den bitterheten går inte bort i såsen efteråt — det är ett fel du inte kan rätta till senare, bara undvika från början.
Pistaschnötterna är det som ger krämen kropp och en antydan av sötma utan socker. Har du inte pistasch hemma, byt mot en nöt som är mild och fetthaltig nog att binda en sås utan att ta över smaken — mandel går, valnöt blir för bitter och tung åt det hållet. Hårdosten gör samma jobb som salt och fett gör i de flesta såser: den binder ihop och ger sälta. En riven parmesanliknande ost funkar, men ta en som är torr och smulig, inte en mjuk skivost — den smälter inte in i krämen på samma sätt.
Mixningen ska vara kort. Några sekunder räcker för att få en jämn konsistens; mixar du för länge och för snabbt värms massan upp av friktionen och kan separera. Pastavattnet du sparar är inte en nödlösning, det är receptets säkerhetsventil — stärkelsen i det hjälper krämen att fästa på pastan i stället för att rinna av.
I ett svenskt kök med vanlig spis är det här en rätt som går lätt att göra på en halvtimme utan avancerad utrustning, mixern är det enda som krånglar lite i en mindre köksyta. Räkna med fyra portioner, och ha tålamod med sparrisen — den är den ingrediens som straffar genvägar mest. Resten, som fika efteråt, är din sak.
·