Kikärtor

Kikärtor är inga spannmål, även om de ofta hamnar i samma skåp som linser och ris. De är baljväxter, släkt med bönor och ärtor, och det märker du på smaken — nötig, lite söt, helt annorlunda än säd. Välj dem hela och torra, utan trasiga korn. Luktar de dammigt eller unket, lägg tillbaka påsen.

Många säger: blötläggning gör ingen skillnad, du kan lika gärna koka dem torra på en gång. Nej! Lägg dem i vatten över natten, och kärnan hinner suga åt sig fukt jämnt innan värmen tar vid — därför kokar blötlagda kikärtor både snabbare och jämnare. Efter blötläggningen ska de kännas svällda och tunga i handen, inte skrynkliga som innan. Misstaget folk gör är att skynda på och koka torra kikärtor direkt på hög värme, utan att blötlägga — det tar lång tid och resultatet blir ojämnt, vissa korn mjuka, andra fortfarande hårda. Ha tålamod, blötlägg, koka sedan länge och lugnt. Du vet att de är klara när ett korn lätt mosas mellan fingrarna. Resultatet blir jämnt, mjukt, krämigt — perfekt för hummus eller en het, nötig soppa.