AI-fotoKrämig kikärtssoppa på provensalskt vis
En krämig provensalsk kikärtssoppa, mustig och enkel att göra hemma.
Märkningen tas fram automatiskt utifrån ingredienserna och kan bli fel. Kontrollera förpackningen om det är viktigt för dig.
Ingredienser
- 500 g Kikärtor
- 150 g Spenat
- 1 st Morot
- 1 st Potatis
- 2 st Salladslök
- 2 msk Färska örter hackade
- 2 msk Olivolja
- Salt efter smak
- Svartpeppar efter smak
Gör så här
Blötlägg kikärtorna över natten med lagerblad.
Koka kikärtorna i rikligt med vatten i cirka 2 timmar, tillsätt salt mot slutet.
120 minHacka och fräs salladslöken i en kastrull med olivolja.
3 minTillsätt tärnad morot och potatis, fräs några minuter.
5 minTillsätt de kokta kikärtorna, krydda med salt, svartpeppar och färska örter.
Lägg på lock och låt sjuda i 35 minuter.
35 minTillsätt sköljd spenat.
Rör om, låt sjuda några minuter och ta kastrullen från värmen.
Låt soppan svalna något, mixa sedan till en jämn kräm.
Servera soppan varm med krutonger och olivolja.
Vad som ändrades
Vi har ersatt gurkört med Spenat eftersom den är svår att hitta i svenska butiker.
Det här är en bondesoppa, inte en restaurangsoppa. Kikärtorna är basen, resten är stöd. Lyckas den eller inte avgörs av en enda sak: är kikärtorna riktigt genomkokta innan du mixar, eller bara mjuka på ytan. En kikärta som fortfarande har en hård kärna ger en kräm med små sandiga korn i munnen, och det går inte att fixa i efterhand.
Tiden i receptet, 2 timmar kokning, är en gissning som bygger på att dina kikärtor är av ett visst ålder och storlek. Gamla kikärtor, köpta för ett år sedan i en skåpvrå, kan ta längre. Testa genom att ta upp en kärna och trycka den mellan tummen och pekfingret: ska gå sönder till en mjuk mos utan motstånd. Hårt mitt i, koka vidare.
Myten att man ska koka kikärtor med bikarbonat för att de ska bli mjukare snabbare — nej, inte i den här soppan. Det gör skalen lösare och vattnet grumligt, bra för hummus där du silar, dåligt här där hela kikärtan ska bli till kräm med sin egen struktur kvar i smaken.
Blötläggningen över natten är inte en formalitet, det är fysik. Torra kikärtor är halvt uttorkade stenar; vatten tar timmar att vandra in till mitten. Hoppar du över blötläggningen får du en kikärta som är mjuk utanpå och krita inuti efter två timmars kokning, och då är felet redan begånget innan du ens tänt spisen. Lagerbladet i blötläggningsvattnet gör ingenting kemiskt av vikt, det smaksätter lite och är en gammal vana mer än en nödvändighet.
Morot och potatis fräses innan de kokar med kikärtorna, inte för att de ska bli bruna — på den korta tiden hinner ingen riktig stekyta bildas — utan för att oljan lägger sig som ett tunt lager runt grönsakerna och håller dem hela lite längre i den efterföljande koktiden. Testa moroten genom att böja en bit: ska ge efter mjukt, inte knäcka av. Potatis väljer du mjölig, en fast sallad-potatis håller formen för bra och ger inte den krämighet soppan behöver när den mixas.
Salladslöken fräses först och kort, bara tills den mjuknar och doften stiger, inte tills den tar färg — den ska ge botten smak, inte bli huvudsak. Har du inte salladslök, gul lök fungerar, men hacka den finare och ge den lite mer tid i oljan, den är fastare i strukturen.
Spenaten läggs i sist och får bara värmas, inte kokas. Kokt spenat blir grå och förlorar den friska smaken, det är felet man undviker genom att tillsätta den i slutet och bara låta den falla ihop. Färska örter, vad du har: persilja är standard, men timjan eller basilika fungerar om du vet att du gillar dem i en sådan soppa.
Att låta soppan svalna något innan mixning är en säkerhetsdetalj, inte en smaksak: en het vätska i en mixer bygger upp ångtryck och kan spruta ut genom locket. Vänta tills det slutar puttra märkbart.
Det här är en soppa för en vanlig svensk spis, inga problem där — kokningen av kikärtorna är den enda delen som kräver tålamod, resten går på under en timme. Servera den med knäckebröd i stället för krutonger om du vill, det är samma idé: något torrt och knaprigt som bryter mot krämen.