AI-fotoChokladkaka på äggvitor
En saftig chokladkaka gjord på äggvitor, med inslag av vit choklad.
Märkningen tas fram automatiskt utifrån ingredienserna och kan bli fel. Kontrollera förpackningen om det är viktigt för dig.
Ingredienser
- 4 st Äggvitor
- 170 g Socker
- 110 ml Rapsolja
- 150 ml Vatten
- 50 g Kakaopulver
- 180 g Vetemjöl
- 16 g Bakpulver
- 70 g Vit choklad grovt hackad
Gör så här
Häll socker i en skål, tillsätt vatten och olja och vispa med elvisp till en jämn smet.
Sikta ner mjöl, bakpulver och kakaopulver och vänd ner det i omgångar i smeten.
Vispa äggvitorna separat till ett fast skum och vänd sedan försiktigt ner dem i smeten.
Tillsätt den grovt hackade vita chokladen och rör försiktigt ner den i smeten.
Häll smeten i en kugelhopfform (eller sockerkaksform) på 22-24 cm i diameter, smord med smör och pudrad med mjöl.
Grädda i förvärmd ugn på 170 grader med varmluft.
42 minLåt kakan svalna något före servering.
Det här är en kaka som bygger sin resning på luft i äggvitor, inte på äggulans fett och bakpulvrets kraft ensam. Den lyckas eller faller beroende på en enda sak: hur du hanterar skummet från vita 4 ägg. Vispa för löst och kakan sjunker ihop till en tung kladd. Vispa för hårt, eller rör om för länge när du vänder ner det, och du slår sönder bubblorna innan ugnsvärmen hinner fixera dem — samma resultat, tung kladd.
Vatten och olja i smeten i stället för smör och mjölk gör degen tunnflytande redan innan äggvitorna kommer i, vilket är meningen: en tjock bottensmet är trögare att vända ner skum i utan att det kollapsar. Choklad och kakao ger smak men ingen struktur alls — all bärkraft kommer från luftbubblorna i äggvitorna och från bakpulvrets gasbildning i ugnsvärmen.
Formen, 22-24 cm med ett hål i mitten om du kör kugelhopf, finns av samma skäl som i alla kakor med osäker resning: mer yta mot formens vägg betyder mer stöd medan kakan stiger, och värmen når mitten snabbare så den hinner sätta sig innan den sjunker.
Äggvitorna ska vispas separat till fast skum, inte löst skum. Fast betyder att du kan vända skålen upp och ner utan att något rör sig, eller att vispen lämnar tydliga toppar som står still. Det här är inte en tidsfråga, det är ett tillstånd du ser. Anledningen till att de vispas för sig och inte tillsammans med resten är enkel kemi: fett — och här finns olja i bottensmeten — hindrar äggvita från att bygga stabilt skum. Blanda allt på en gång och du får aldrig den volym du behöver.
Vissa säger att man ska vända ner äggvitorna snabbt och kraftfullt för att de inte ska "sjunka ihop". Nej, för det är precis tvärtom: det är den kraftfulla rörelsen som slår sönder bubblorna. Man vänder försiktigt, i cirkelrörelser underifrån och upp, och accepterar att det tar lite längre tid. Otålighet här kostar dig hela resningen, inte bara lite volym.
Rapsoljan ersätter smör av ett praktiskt skäl, inte ett smakmässigt: olja är flytande vid rumstemperatur och blandar sig direkt med vatten och socker utan att behöva smältas eller mjukas först, vilket gör steg ett till ett enda snabbt vispmoment. Kriteriet för en ersättning här är en neutral, flytande fett med liknande konsistens vid rumstemperatur — annan smaksvag matolja fungerar, smält smör fungerar sämre eftersom det stelnar igen när det möter kallt vatten och ger klumpar.
Vit choklad hackad grovt ska ge fickor av smält, kladdig sötma snarare än att smälta ut jämnt i smeten. Grovt är nyckelordet — hackar du för fint försvinner den i degen och du märker den aldrig. Saknar du vit choklad är kriteriet något som smälter mjukt vid ugnstemperatur och ger en annan sötma än kakaot i botten: chokladknappar, karamelliserad choklad, i nödfall grovt hackad vanlig mjölkchoklad om du vill ha mindre kontrast.
170 grader varmluft är en temperatur vald för jämn värme runt om kakan snarare än stark undervärme, vilket passar en form med hål i mitten där värmen ändå ska nå in från flera håll. En vanlig svensk hemugn med varmluft klarar det här utan problem, men varmluftsfläkten varierar i styrka mellan ugnar — stå inte och lita blint på klockan utan stick en sticka i kakan mot slutet. Kommer den ut torr, eller böjer kakans yta sig lätt vid ett lätt tryck i stället för att kännas blöt och geggig, är den klar. 42 minuter är en nedre gräns, inte ett löfte.
Formen ska smörjas och pudras med mjöl, inte bara smörjas. Smöret ensamt brinner lätt fast vid höga temperaturer och håller inte en kaka med så här mycket fukt i botten — mjölet lägger ett barriärlager som gör att kakan lossnar helskinnad i stället för att du river sönder en kant när du stjälper upp den. Det är litet jobb mot stor besvikelse om du hoppar över det.
Till fikat räcker kakan sex personer, gärna i tunna skivor eftersom den är ganska tät och mättande trots att den bygger på luft — en lätt kaka i konsistens, men inte i mängd socker och kakao. Den går bra att äta samma dag, men svalnar den helt hinner strukturen sätta sig ordentligt, vilket gör den lättare att skära rena skivor av.