AI-fotoÄppelfritters
Söta friterade äppelskivor i en len smet, serverade varma med florsocker.
Märkningen tas fram automatiskt utifrån ingredienserna och kan bli fel. Kontrollera förpackningen om det är viktigt för dig.
Ingredienser
- 2 st Äpple ca 350 g
- 1 st Ägg
- 20 g Socker
- 130 g Vetemjöl
- 130 g Mjölk
- 1 tsk Vaniljextrakt
- 1 nypa Salt
- Vegetabilisk olja för fritering
- Florsocker för pudring
Gör så här
Blanda äggula och socker i en skål och vispa till en krämig konsistens.
Tillsätt siktat vetemjöl och mjölk gradvis, växelvis, så att smeten blir jämn.
Tillsätt vaniljextrakt och en nypa salt, blanda.
Vispa äggvitan till ett fast skum och vänd försiktigt ner den i smeten.
Täck smeten och ställ in i kylskåpet.
30 minTvätta äpplena, skala dem och skär i skivor ca 1 cm tjocka. Ta bort kärnhuset.
Doppa varje äppelskiva i smeten med hjälp av en kökstång.
Värm oljan för fritering till ca 170 grader.
Fritera de smetdoppade äppelskivorna på båda sidor tills de får gyllene färg.
Lägg de färdiga fritterna på hushållspapper så att överflödig olja rinner av.
Pudra med florsocker och servera varma.
Äppelfritter är äppelskivor doppade i en lätt jäsande smet och friterade snabbt i het olja. Det som avgör om det lyckas är tre saker: smeten måste vila i kyla, oljan måste hålla rätt temperatur hela tiden, och äpplet måste vara tunt nog att hinna bli mjukt innan skalet brinner.
Vissa säger att man ska vispa hela ägget i ett svep. Nej, för då får du aldrig in luft i smeten — äggulan ger kräm och bindning, äggvitan vispad separat ger bubblor som gör skalet lätt och krispigt i stället för segt och tungt av fett.
Färdigt ser du, inte räknar du: skivan flyter upp, kanten blir gyllenbrun och smeten slutar vara blek och fet i ytan. Byter färgen till rödbrunt eller mörknar snabbt, är oljan för varm och du bränner skalet innan äpplet inuti hunnit mjukna.
170 grader är den punkt där vatten i smeten omedelbart blir ånga och trycker upp en skorpa, utan att hinna tränga in i fettet som kalla eller för svala oljor gör. Har du ingen termometer: ett smetdroppe ska fräsa och stiga direkt till ytan, inte sjunka och ligga still. Sjunker den, är oljan för kall och fritterna suger olja i stället för att stöta bort den — det är den verkliga orsaken till krasiga, feta fritter, inte "för lite olja" som man ofta skyller på.
Äpplet ska vara fast, inte mjöligt — ett äpple som redan är mjukt i rått skick blir mos i het olja. Surt och fast fungerar bäst, för syran håller formen under friteringen. En centimeter tjocka skivor är en kompromiss: tunnare bränns innan mitten mjuknar, tjockare blir rått i mitten medan skalet redan är mörkt.
Vilan i kyla, 30 minuter, är inte en nyck. Kallt mjöl och kall mjölk gör att glutenet slappnar och smeten lägger sig som ett jämnt lager runt äpplet i stället för att rinna av i klumpar. Hoppar du över vilan, får du ojämn skorpa — tunt på ena sidan, för tjockt på den andra.
Vetemjöl kan bytas mot vad som håller vätska och bildar gluten i rätt mängd — finns inget annat hemma, blanda lite potatismjöl i, men det blir sprödare och mindre elastiskt, så doppa snabbt och stek genast.
Vaniljextrakt är smak, inte teknik — saknas det, byt mot vaniljsocker eller en skrapad böna, resultatet rör sig inte.
I ett vanligt svenskt kök blir den stora begränsningen spisens värmekälla: en induktionshäll eller gjutjärnsplatta håller temperaturen stabilt, en vanlig elplatta pendlar — håll ett öga på smetdroppen hela tiden, inte bara i början.
Fritterna hör egentligen inte till fikabordet med knäckebröd och kaffe på samma sätt som kardemummabullar gör, men inget hindrar att man sätter in dem där — varma, pudrade, med kaffe bredvid, blir det en fika som bryter mönstret. Räkna med fyra portioner av det här, ingen återuppvärmning — fritters äts varma eller inte alls, för skorpan mjuknar på minuter.