AI-fotoGlutenfri tarte med hallonsylt
En glutenfri mördegstarte fylld med hallonsylt, dekorerad med figurer av degrester.
Märkningen tas fram automatiskt utifrån ingredienserna och kan bli fel. Kontrollera förpackningen om det är viktigt för dig.
Ingredienser
- 200 g Rismjöl
- 50 g Potatismjöl
- 150 g Socker
- 1 st Ägg
- 150 g Smör kallt
- 8 g Bakpulver
- 0.5 st Citronzest
- 450 g Hallonsylt
Gör så här
Blanda rismjöl och potatismjöl i en stor skål, tillsätt ägg, socker, bakpulver och citronzest.
Tillsätt kallt smör skuret i kuber och arbeta samman degen för hand i skålen.
Flytta degen till en mjölad yta och knåda kraftigt tills du får en jämn, smidig boll.
Linda degen i plastfolie och låt den vila i kylen i minst 1 timme.
60 minKavla ut degen till en tjocklek av 4-5 mm.
Flytta degen till en form på 22 cm i diameter, smörad och mjölad med rismjöl, och tryck ut den mot kanterna.
Stick hål i botten med en gaffel och fyll tarten med hallonsylt.
Kavla ut degrester och skär ut figurer för att dekorera tartens yta.
Grädda tarten i förvärmd ugn på 180°C i cirka 30 minuter.
30 minLåt tarten svalna helt innan servering.
Det här är en mördegstarte utan vetemjöl, en bottenplatta av ris- och potatismjöl som bär upp ett lager hallonsylt. Degen är det som avgör allt: för glutenfritt mjöl finns ingen gluten att bygga struktur med, så det är smöret, kallt och i kuber, som håller ihop smulorna genom att smälta sakta i ugnsvärmen och limma dem samman. Lyckas du med degen, är resten enkelt; misslyckas du, får du en söt sandhög.
Vissa säger att glutenfritt bakverk alltid blir smuligt och torrt. Nej, för det är inte frånvaron av gluten som gör det torrt, det är för lite fett eller för varmt smör. Rismjöl och potatismjöl binder fint om smöret får vara kallt hela vägen in i ugnen, för då bildas ånga inuti degen som gör den lätt i stället för kompakt.
Rismjölet är basen, det ger struktur utan gluten men har ingen elasticitet, så degen måste knådas kraftigt för hand snarare än vikas försiktigt som vetedeg; där vete skulle bli segt av samma behandling blir detta mjöl bara jämnare. Potatismjölet är där för att binda fukt och ge en finare, mindre sandig känsla; har du inte potatismjöl går majsstärkelse lika bra, kriteriet är att det ska vara ett rent stärkelsemjöl utan egen smak.
Smöret ska vara kallt när det går in i degen, inte för att receptet säger det utan för att varmt smör smälter in i mjölet i stället för att bilda små flak som senare ger sprödhet. Känn efter: smöret ska gå sönder med ett knäck när du trycker en kub mellan fingrarna, inte bli mjukt och glansigt.
Ägget binder ihop det som smöret och mjölet inte kan binda själva, en sorts lim som också ger lite färg vid gräddning. Bakpulvret är litet i mängd men avgörande, det lyfter degen marginellt så den inte blir en hård skiva; för mycket och du får en kaka i stället för en tarteskal. Citronzesten är inte dekoration, den skär igenom sötman från sockret och sylten, ta apelsinzest om citron inte finns, kriteriet är syra och arom i skalet, inte frukten själv.
Vilan i kylen, minst en timme, är inte valfri tid utan fysik: smöret måste återgå till fast form och glutenfritt mjöl behöver tid att dra åt sig fukten jämnt. Ett vanligt kylskåp klarar detta utan problem, det är bara tålamod som krävs, inget annat.
Hallonsyltet är hjärtat men också den punkt där många tror fel. Vissa säger att hallonsylt bara är fyllning, vilken sorts sylt duger. Nej, för en lös, rinnig sylt gör botten mjuk och säckig under gräddningen; en stabil, inkokt sylt håller formen och ger den distinkta skärningen när tarten svalnat. Testa med ett skedprov: droppar syltet trögt av skeden snarare än rinner, är den redo.
Gräddningen vid 180 grader handlar om att få ytan och kanterna gyllenbruna utan att bränna syltet, som annars kan bli bitter av för hög värme eller för lång tid. En vanlig svensk ugn med över- och undervärme klarar detta fint, men stå inte och lita blint på klockan, kolla kanterna, de ska vara guldbruna, inte bara ljusa.
Svalningen i slutet är kanske det svåraste steget psykologiskt, man vill skära direkt. Men syltet stelnar först när allt är kallt, annars rinner den och tarten faller isär vid skärning. Bäst med kaffe på fikabordet, bredvid knäckebrödet, som en sötare kontrast till det du annars äter.